Tork
Meat.
Och på tal om alla hjärtans dag: Tilda säger att hon aldrig vill gifta sig om hon inte får gifta sig med mig och då blir jag världens gladaste mamma.
Japp
I lördags var jag ute med min syster och det var skitroligt. Allra roligaste var när jag blev kallad för pinuppa av en übersnygg gotländsk tjej som hade en son som hette Alvan (sjukt fint namn!). Vad tjejen hette minns jag inte, men jag blev glad när hon kallade mig pinuppa så jag tänkte ge henne en puss men så full var jag inte så det blev inget med det.
Hur fan stavas pinuppa förresten? Orkar inte googla så det får stå som det står även om det är fetfel.
Sen stod vi ute och frös i flera timmar också, för en tjej som vi träffade ville ragga på bartendern som jobbade på "uteserveringen" och vi var så snälla så vi hjälpte henne. Inte för att hon behövde hjälp, hon var söt som socker och hade redan bartenderna lindad runt sitt lillfinger. Och ärligt talat var det mest Sara som stod där och hjälpte henne, jag sprang mest runt och pratade med varenda människa på stället. Som vanligt. Alla är mina bästisar efter ett par drinkar. Även de som inte vill. Jag är en jobbig jävel helt enkelt. Men glad!
Detta var ett sjukt ointressant inlägg, jag vet. Sorry.
Wunderbar.
Underbart, underbart, underbart! Ni får ursäkta att jag inte låter som mitt vanliga, cyniska jag, men solen har lyst på mig hela dagen och då blir jag kvittrig. Och det får man ju vara ibland. Men don't worry- imorgon kommer jag att vara trött och jävlig och bitter igen. Jag vet att det klär mig bättre.
Say cheese!
Att äta ostbågar är en konst som få behärskar. Jag är en av dem, och jag ska lära er.
Så här äter man inte ostbågar: Slänger in en näve i munnen, tuggar och sväljer.
Så HÄR gör man: Tar en eller två (eller möjligtvis, om de är väldigt små, upp till fyra) ostbågar, lägger dem på tungan och trycker sedan upp tungan mot gommen så att ostbågarna liksom krossas lätt samtidigt som de smälter. Så jäfla gott, och ännu bättre blir det förstås om ostbågspåsen har varit öppnad i ett par dagar så de är sådär sega och härliga.
Ni kan kalla mig gourmet, japp.
Fjäll.
Om jag absolut måste gå ut, för att köpa godis eller så, ser jag till att prata högt med den som är med mig/den som står bredvid mig vid godishyllorna/mig själv om att ojojoj vad näsan blir fjällig när man har varit förkyld så här länge. Och likadant i kassan, innan kassörskan ens har hunnit titta på mig så börjar jag berätta för henne att min hud är så känslig och den börjar alltid fjälla när jag är förkyld och blablabla. Bara så att ingen ska tro att det är snor. Fy fan alltså, issues.
I morse tyckte jag i alla fall att näsan såg "bra" ut. Röd och svullen och jävlig visserligen, men inte så där sönderfjällad överallt. Så jag slängde på mig rena trosor och lite smink, och åkte iväg på loppis med en nästan-nästan-släkting (mitt ex mammas sambos mamma). Hittade lite fina kläder till trollungen och en sån där läskig porslinsdocka som hon älskar. Trevligt och billigt, aj löv loppis.
Väl hemma inser jag att näsan nu har återgått till sitt fjälliga jag igen. Och jag börjar svettas och hyperventilera. Vem kan ha sett det? Tittade inte den där tanten på loppisen lite konstigt på mig? Och hon i kassan, visst fnissade hon lite när jag sträckte fram pengarna? Kommer jag nu att bli omtalad som "den där snoriga flickan från Skåne"! Herregud vilken ångest. Och herregud vad pinsam jag är. Jag trodde sånt här skulle försvinna när man blev vuxen, men det gjorde det minsann inte.
Som terapi-grej (eller möjligtvis någon form av masochism, jag är osäker) hade jag tänkt avsluta detta inlägg med att lägga upp en bild på min fjälliga (obs! ej snoriga!) näsa, men kameran kunde inte riktigt fånga äcklet på bild. Så istället blir det en annan bild, där en annan av mina nojor avslöjas. Nämligen den att jag efter jag har snutit mig är så rädd att det har fastnat snor i näsborrs-öppningen och att folk ska se det, så jag måste stoppa in papper i näsan och liksom låta det sitta där ett tag. Alltså alltid, varje gång jag snutit mig. Som sagt, issues.
Talk to the nose!
Olala.
Den där Jamie Oliver är däremot en tråkig jävel. Hans mat är säkert god (?) men gud vad tråkig han är. Och är inte hans röst helt fantastiskt störig? Jag bytte kanal efter fem minuter, snark liksom.
Fat.
Inser det patetiska (och väldigt tidstypiska) med att sitta och kolla på Sveriges Mästerkock, nicka instämmande när någon av jurymedlemmarna säger något klokt om mat och skaka på huvudet åt vissa av deltagarnas dumma val av råvaror... samtidigt som jag slevar i mig en Findus microrätt och dricker cola. Äckligt var det dessutom. Inser som sagt det patetiska, men skäms inte ett dugg. Jag är ju sjuk för tusan!
På tal om Sveriges Mästerkock, den där Mannerström är ju en sympatisk liten gubbe. Har alltid sett honom som en sur jäkel, och det verkar han förvisso vara, men han verkar också vara ganska rolig och snäll. Där ser man.
Nu blir det en mindre sur (och antagligen mindre sympatisk) kock: Jamie Oliver.
Thank you.
Presenter från två glada främlingar som fått hjälp att byta däck:
Älskar min nya enorma tändare. Den kan användas till både det ena och andra.
Bad mama.
Home
1. Att jag har blivit sjuk igen och håller på att dö av feberyra.
2. Att de blogginlägg jag skrev i Skåne ser helt konstiga ut. Jävla Google Chrome, förstår ju inte vad som har blivit fel (och får riktig fetångest av att se styckeindelningen i det senaste inlägget).
3. Att Tilda ska till sin pappa imorgon och jag alltså vara utan henne i en hel lång hemsk vecka.
4. Att jag lämnade min lägenhet i kaos när jag åkte till Skåne, så morgondagen får ägnas åt storstädning.
Saker jag älskar:
1. Att min fina pappa körde mig hem från Skåne, eftersom jag är för sjuk för att sätta mig på ett tåg. (Och att han stannade för att hjälpa några främlingar som hade fått punktering, då blir jag stolt och glad.)
2. Att Tilda ligger här tätt intill mig och sover, så fin och varm och underbar.
3. Att jag har världens bästa familj.
4. Att katterna fick lyckofnatt när vi kom hem, söta små galningar.
Önskar jag kunde skriva något lite roligare och intressantare, men får inte ur mig nånting alls. Så nu blir det en näve Alvedon och sen försöka sova. Helvetes jävla influensaskit.
Saturday night fever.
Manboy.
Army of lovers.
The eagle has landed.
Kom fram till Skåne vid lunch idag. Har längtat hit. Och oj vad Skåne har längtat efter mig!
Dricker vin med syster och svåger, återkommer när jag nyktrar till. På måndag kanske.
Wanted, dead or alive.
Nattens funderare för mina bloggläsare: Vem av de två männen på bilden gör att jag numera tittar på Efterlyst med hungrig blick och dreggel på hakan? Rätt svar vinner en spagettifrukost med mig!
Fundera på den ni! Själv funderar jag på om jag ska käka kanelbulle eller blodpudding till nattamat, svårt val...
No country for old men.
Ser fram emot massa lek, bus, kärlek och framför allt sushi. Känn ingen stress nu Kris, men JAG ÄR SÅ SUSHI-SUGEN ATT JAG DÖÖÖÖÖÖÖR. Bara en liten hint alltså.
Knott.
Idag när vi hämtade trollet på dagis:
Jag: Oj, där ligger visst två bandyklubbor på taket, är det någon som har kastat upp dem där?
Trollet: Ja, och innan låg där två fattiglappar också!
Jag: Två vaddå?
Trollet: Två fattiglappar. Men de kom ner sen.
Stjärtlappar var det tydligen hon menade, förstod vi senare. Tycker annars att det hade varit skitroligt om de hade haft två fattiglappar på taket. Jag hade gärna legat där en stund. Tagit en paus sådär.
Tänkte också meddela att från och med nu blir det spagetti till frukost varje dag här hemma. Utom de dagar det blir chips och pizza förstås. Livin' la Vida Loca!
B-day
Hade tänkt skriva ett jättelångt inlägg om den underbara blodpuddingen jag gjorde på grisblod, rågmjöl, öl, rödlök, äpple och kryddor. Och om de goda potatisbullarna som jag också gjorde själv, och kålsalladen och de hemmagjorda rårörda lingonen och om hur glada och mätta både mor och barn blev....
Men jag är alldeles för trött för att ljuga.
Vi köpte färdig blodpudding, färdiga potatisbullar och ett paket billigt bacon. Stekte upp det och åt med massor av köpt lingonsylt och inte en endaste grönsak (om nu inte lingon räknas som en grönsak). Och det var sjukt gott och jag skiter ju i om det var lite onyttigt för vi åt så mycket att vi nästan fick användning av den där spyhinken.
Och nu ligger vi utslagna i soffan och kollar vi på Ebba och Didrik men Tilda bara hoppar mellan scenerna så jag fattar ingenting. Och jag är glad och trött och ungen min är finast i världen.
Humpy dumpy
Guten morgen.
En sån där morgon, ni vet. Med en dotter som absolut inte ska ha någon gröt till frukost, nejnejnej SPAGETTI ska hon ha, inget annat. Och efter mycket tjat och övertalningsförsök så säger man att ja va fan, ät spagetti då och sen, när spagettin är uppäten och vi är påklädda och klockan är "vi måste gå NU!", DÅ säger ungen: -Jag är sugen på gröt, jag vill ha gröt nu.
Och då vill jag lägga mig på golvet och skrika, men det kan man ju inte göra.
