Läser lite nyheter på internet, och påminns om hur mycket hemskheter det finns i den här världen. Ondska och mörker och hat, Breivikare och hederesmördare och folk som dödar sina barndomskompisar för pengar. Det finns Arboga-tyskor, gängvåldtäkter, bomber som utplånar hela samhällen. Det finns barn som lever på gatan, minor som spränger bort armar och ben, det finns mördare och hatare och monster. Det finns ångest och smärta, ensamhet och sorg.

Men.

I den här världen finns också en liten Lilly, som mätt och belåten nu ligger och sover på mitt bröst. En liten Lilly som plötsligt vaknar och tittar på mig med sina stora vackra ögon, som ler mot mig på det där sneda sättet som vi har lärt känna som ett typiskt Lilly-leende. En liten Lilly med händer som viftar när hon försöker prata med mig, en liten Lilly med en panna som sin pappa och en haka som sin mamma. En liten Lilly som ser ut som sin storasyster fast ändå inte för hon är ju Lilly! Vår underbara tjocka lilla Lilly, vår lilla mini-Buddha som helst vill ligga i mammas eller pappas famn hela tiden, vår Lilly med ett minspel värdig en Dramaten-skådis. Vår lilla Lilly som nu rynkar pannan och säger "ah-eh-ah" innan hon med en stolt uppsyn lägger av en brakskit som får hela mitt bröst att vibrera.

Och det finns liksom ingen tvekan om att den här världen är vacker, att det här livet är helt fantastiskt trots allt.