Playground.

Idag har jag suttit på balkongen utan jacka. Moder Jord, du är förlåten igen!

Okej, liiiiite kallt blev det efter en stund i bara t-shirt, men det struntade jag i för solen bländade mig och det luktade som det som min barndoms vårmorgnar i Sjödiken och när jag blundade var jag där igen: kulspelande barn på grusvägen, kurragömma-lekar som kunde hålla på i flera timmar, tjatande på mamma om att kunde vi inte få sätta igång vattenspridaren idag, snääääälla (nej, det är mars och bara ett par plusgrader, ni kommer att frysa ihjäl), trätofflor på fötterna (mamma igen: ta på er riktiga skor, det är ju kallt!), cykeltävlingar som alltid slutade med att någon slog upp knäna och behövde plåster, lukten av gräset som fortfarande var lite daggvått, och känslan av samma gräs när man trotsade mamma och tog av sig skorna bara för att få känna grässtråna mot tårna, och insamlande av insekter som precis vaknat ur sin vinterdvala, matning av hästarna i hagen bakom Klaras hus (eller var det Esters? jag blandar alltid ihop deras namn), lek i sandlådan och klättrande i träd och röda-vita-rosen och alla vi barn som kom och gick hos varandra utan att ens knacka (vilket måste ha irriterat våra föräldrar men jag minns bara leende mammor och pappor så de dolde det väl).

Ja herregud, våren gör mig nostalgisk. Men lycklig. Och det är ju faktiskt det enda som spelar roll.

Dripp

I morse började det regna, efter dagar av härligt solsken. Och jag bara: Jaja, bara det inte börjar snöa så är det ju lugnt.

Sen började det ösregna. Och jag: Hmm, inte så kul men bättre än snö i alla fall!

Behöver jag ens berätta vad som hände sen? Självklart började det snöa. Moder Jord, du är minsann en liten bitch ibland.

Till hennes försvar slutade hon snöa efter ett tag och nu är det bara regn igen. Och vad som kommer efter regn vet vi ju alla. (Förutom om man bor på Irland, det enda som kommer efter regn där är ännu mer regn.)

Men alltså.

Jag tänker aldrig mer skriva några inlägg när jag är så trött som jag tydligen var igår. För när jag nu läser genom texten inser jag hur jäkla dålig svenska det var på vissa ställen. Det absolut värsta, det som får mig att skämmas så mycket att jag vill radera hela bloggen, det är att jag har skrivit dem istället för de på ett ställe. Fy fan, äckligt ju. Drar täcket över huvudet och dör en liten stund, men sen återkommer jag med lite smaskigt skvaller!


jo

En sak till, bara för att undvika missförstånd: Jag vet så klart att det inte finns bögbaciller. Jag var ironisk. Ville bara förtydliga det eftersom jag vet att vissa av mina läsare är ganska trögfattade. Jag nämner inga namn men ni vet nog vem ni är.


Not dead.

Okej, nu har jag ett fungerande internet och en fungerande hjärna igen, så nu kör vi! Tangentbordet är dock inte helt fungerande, så bokstäverna L och T funkar bara ibland. Hoppas det är läsligt ändå.

Det här inlägget blir ett litet potpurri av tankar. Ingen röd tråd alls alltså.

* När jag gick i mellanstadiet fick jag lära mig att vi människor är det enda däggdjur förutom kaniner som har en blindtarm. Men det var väl lögn? Hur som helst, då fick jag för mig att det hela var någon slags komplott. Jag minns inte riktigt hur den där komplotten egentligen såg ut, men det var nog nånting om köttätande och att livsmedelsindustrin och bindtarmar som inte behövs men som ändå är där... Eller nåt. Under samma period trodde jag att jag kunde styra vissa saker med mina drömmar. Jag var minsann lite sjuk i huvudet redan som barn.

Anledningen till att jag tänker på blindtarmar just nu är för att min är borta, och med den tumörjäveln som gjorde den inflammerad. Och det är ju bra, men tack vare den där tumörjäveln måste jag till sjukhuset om ett par veckor för min årliga cancer-koll. Och trots att risken för spridning är liten blir jag så förbannat nervös varje gång jag får den där kallelsen. Så nu rabblar jag anti-cancer-ramsor varje kväll innan jag somnar. Nej, det gör jag ju inte alls, men jag försöker att bara tänka positiva tankar. Positiva tankar dödar cancer, det sa dem.

* Idag har katterna fått kulorna bortklippta. Eller hur man nu gör när man kastrerar katter, vad vet jag? Men det sved i alla fall i hjärtat, både när jag lämnade in katterna och när jag hämtade dem. Alldeles groggy var de, Ufo kunde knappt gå och Sigge la sig i mitt knä och orkade sen inte röra sig mer. Söta kattskrällen, ni är finast! Trots att det luktar kattspya i mitt vardagsrum trots att jag tvättat golvet cirka 12 gånger (var FAN kommer lukten ifrån????).

* Jag har chockerande nyheter. Ni kommer inte att tro era öron, det kan jag lova. Jag tror det knappt själv: Jag har slutat äta socker. Och mjöl och annat skit. Jag, sockermonstret nummer ett, har alltså slutat med mitt knark. Än så länge känns det väldigt bra, men har bara hållt på i en dryg vecka så vi får väl se... Jäkligt pigg och glad är jag, woho! Dessutom är min kroniska diarré som bortblåst! Ursäkta mig alla äckelmagade, man ska ju inte prata bajs när man är fin flicka, men jag har haft så gott som dagliga diarréer i minst tio år. Nu helt plötsigt mitt bajs het normalt. Helt jäkla otroligt. Och skönt för rumpan.

Jag hade tusen saker jag ville säga men så klart minns jag inte ett skit nu... då får jag väl återkomma förresten.

Dagens älsklingar: Mannerström, Tommy och så klart kära Anton Hysén. Det var väl på tiden att någon i macho-fotbollsvärlden kom ut ur garderoben. Lite knasigt att den första som vågade var en liten 20-årig pojke som spelar i division 2 eller nåt. Och ännu knasigare att det 2011 blir en meganyhet att en fotbollskille är bög. Herregud, vad fasen trodde folk? Att bögbaciller inte fastnar på fotbollsspelare?

Nej, det här blev minsann ett alldeles för långt inlägg. Skyller på trötthet och vårglädje. See you later alligators.

Tork

Som jag skrev tidigare: väldigt skiftande inläggsfrekvens. Just nu är det skrivkramp som gäller. Därför paus. Men oroa er inte, I'll be back.

Meat.

Åh, kom på en sak till. Igår var det Alla hjärtans dag och det kan man ju strunta i, men Tilda (och Sara) gav mig en blomma och ett kort och jag blev skitglad. Jag gav Tilda en Elivs-tidning med en skiva och hon blev ganska glad. Och sen åt vi god mat fast Tilda somnade i soffan precis innan maten var klar så hon var skittrött och gnällig sen och ville inte ha nånting utom tårta. Sen såg vi på världens äckligaste film, "Det regnar köttbullar" men den var ganska kul ändå om man blundade för all äcklig mat som flög omkring. Och alla utom jag somnade i soffan/fåtöljen.

Och på tal om alla hjärtans dag: Tilda säger att hon aldrig vill gifta sig om hon inte får gifta sig med mig och då blir jag världens gladaste mamma.

Japp

Har inte så mycket ork att skriva just nu, tror det beror på att alla infektioner har trängt sig in i min hjärna och trängt undan all inspiration och intelligens. Är frisk, men fortfarande tröttare än tröttast. Har nu en sjuk dotter hemma också, så vi slappar tillsammans.

I lördags var jag ute med min syster och det var skitroligt. Allra roligaste var när jag blev kallad för pinuppa av en übersnygg gotländsk tjej som hade en son som hette Alvan (sjukt fint namn!). Vad tjejen hette minns jag inte, men jag blev glad när hon kallade mig pinuppa så jag tänkte ge henne en puss men så full var jag inte så det blev inget med det.
Hur fan stavas pinuppa förresten? Orkar inte googla så det får stå som det står även om det är fetfel.

Sen stod vi ute och frös i flera timmar också, för en tjej som vi träffade ville ragga på bartendern som jobbade på "uteserveringen" och vi var så snälla så vi hjälpte henne. Inte för att hon behövde hjälp, hon var söt som socker och hade redan bartenderna lindad runt sitt lillfinger. Och ärligt talat var det mest Sara som stod där och hjälpte henne, jag sprang mest runt och pratade med varenda människa på stället. Som vanligt. Alla är mina bästisar efter ett par drinkar. Även de som inte vill. Jag är en jobbig jävel helt enkelt. Men glad!

Detta var ett sjukt ointressant inlägg, jag vet. Sorry.

Wunderbar.

Sara och Lufsen är här och hälsar på, underbart. Och ikväll ska vi ut i Kalmar och dricka drinkar, också underbart. Och jag har fått träffa min fantastiska lilla trollunge idag, ännu mer underbart. Och jag har jobb för sommaren, underbart igen.

Underbart, underbart, underbart! Ni får ursäkta att jag inte låter som mitt vanliga, cyniska jag, men solen har lyst på mig hela dagen och då blir jag kvittrig. Och det får man ju vara ibland. Men don't worry- imorgon kommer jag att vara trött och jävlig och bitter igen. Jag vet att det klär mig bättre.

Say cheese!

Att äta ostbågar är en konst som få behärskar. Jag är en av dem, och jag ska lära er.

Så här äter man inte ostbågar: Slänger in en näve i munnen, tuggar och sväljer.

Så HÄR gör man: Tar en eller två (eller möjligtvis, om de är väldigt små, upp till fyra) ostbågar, lägger dem på tungan och trycker sedan upp tungan mot gommen så att ostbågarna liksom krossas lätt samtidigt som de smälter. Så jäfla gott, och ännu bättre blir det förstås om ostbågspåsen har varit öppnad i ett par dagar så de är sådär sega och härliga.


Ni kan kalla mig gourmet, japp.


Fjäll.

När man är så här förkyld och snyter sig cirka tvåhundra gånger om dagen, brukar näsan till slut se ut som en röd, svullen och framför allt fjällande klump mitt i nyllet. Det där med fjällandet har jag stora problem med. För tänk om folk inte fattar att det är huden som fjällar bort av allt snytande utan istället tror att det är intorkat snor runt hela min näsa! Det får jag ångest av att tänka på. Alltså verkligen fetångest. Så därför går jag inte ut så länge fjällandet håller på.

Om jag absolut måste gå ut, för att köpa godis eller så, ser jag till att prata högt med den som är med mig/den som står bredvid mig vid godishyllorna/mig själv om att ojojoj vad näsan blir fjällig när man har varit förkyld så här länge. Och likadant i kassan, innan kassörskan ens har hunnit titta på mig så börjar jag berätta för henne att min hud är så känslig och den börjar alltid fjälla när jag är förkyld och blablabla. Bara så att ingen ska tro att det är snor. Fy fan alltså, issues.

I morse tyckte jag i alla fall att näsan såg "bra" ut. Röd och svullen och jävlig visserligen, men inte så där sönderfjällad överallt. Så jag slängde på mig rena trosor och lite smink, och åkte iväg på loppis med en nästan-nästan-släkting (mitt ex mammas sambos mamma). Hittade lite fina kläder till trollungen och en sån där läskig porslinsdocka som hon älskar. Trevligt och billigt, aj löv loppis.

Väl hemma inser jag att näsan nu har återgått till sitt fjälliga jag igen. Och jag börjar svettas och hyperventilera. Vem kan ha sett det? Tittade inte den där tanten på loppisen lite konstigt på mig? Och hon i kassan, visst fnissade hon lite när jag sträckte fram pengarna? Kommer jag nu att bli omtalad som "den där snoriga flickan från Skåne"! Herregud vilken ångest. Och herregud vad pinsam jag är. Jag trodde sånt här skulle försvinna när man blev vuxen, men det gjorde det minsann inte.

Som terapi-grej (eller möjligtvis någon form av masochism, jag är osäker) hade jag tänkt avsluta detta inlägg med att lägga upp en bild på min fjälliga (obs! ej snoriga!) näsa, men kameran kunde inte riktigt fånga äcklet på bild. Så istället blir det en annan bild, där en annan av mina nojor avslöjas. Nämligen den att jag efter jag har snutit mig är så rädd att det har fastnat snor i näsborrs-öppningen och att folk ska se det, så jag måste stoppa in papper i näsan och liksom låta det sitta där ett tag. Alltså alltid, varje gång jag snutit mig. Som sagt, issues.


Talk to the nose!

Olala.

Och herrejisses vad snygg han är förresten! Män i mustasch, jag säger ju det! Allt som saknas är pipan, annars är hela skärgårds-sjöman-temat på bilden komplett. Älskar det!



Den där Jamie Oliver är däremot en tråkig jävel. Hans mat är säkert god (?) men gud vad tråkig han är. Och är inte hans röst helt fantastiskt störig? Jag bytte kanal efter fem minuter, snark liksom.

Fat.

Inser det patetiska (och väldigt tidstypiska) med att sitta och kolla på Sveriges Mästerkock, nicka instämmande när någon av jurymedlemmarna säger något klokt om mat och skaka på huvudet åt vissa av deltagarnas dumma val av råvaror... samtidigt som jag slevar i mig en Findus microrätt och dricker cola. Äckligt var det dessutom. Inser som sagt det patetiska, men skäms inte ett dugg. Jag är ju sjuk för tusan!

På tal om Sveriges Mästerkock, den där Mannerström är ju en sympatisk liten gubbe. Har alltid sett honom som en sur jäkel, och det verkar han förvisso vara, men han verkar också vara ganska rolig och snäll. Där ser man.

Nu blir det en mindre sur (och antagligen mindre sympatisk) kock: Jamie Oliver.


Thank you.

Presenter från två glada främlingar som fått hjälp att byta däck:



Älskar min nya enorma tändare. Den kan användas till både det ena och andra.


Bad mama.

Min dotter har börjat lyssna på Magnus Uggla. Hon älskar honom. Vad har jag gjort för att förtjäna detta öde? Och hur ska jag bota henne? Och framför allt: hur ska jag straffa Daniel, som är den som introducerade henne för skiten?

Home

Saker jag hatar ikväll:
1. Att jag har blivit sjuk igen och håller på att dö av feberyra.
2. Att de blogginlägg jag skrev i Skåne ser helt konstiga ut. Jävla Google Chrome, förstår ju inte vad som har blivit fel (och får riktig fetångest av att se styckeindelningen i det senaste inlägget).
3. Att Tilda ska till sin pappa imorgon och jag alltså vara utan henne i en hel lång hemsk vecka.
4. Att jag lämnade min lägenhet i kaos när jag åkte till Skåne, så morgondagen får ägnas åt storstädning.

Saker jag älskar:
1. Att min fina pappa körde mig hem från Skåne, eftersom jag är för sjuk för att sätta mig på ett tåg. (Och att han stannade för att hjälpa några främlingar som hade fått punktering, då blir jag stolt och glad.)
2. Att Tilda ligger här tätt intill mig och sover, så fin och varm och underbar.
3. Att jag har världens bästa familj.
4. Att katterna fick lyckofnatt när vi kom hem, söta små galningar.


Önskar jag kunde skriva något lite roligare och intressantare, men får inte ur mig nånting alls. Så nu blir det en näve Alvedon och sen försöka sova. Helvetes jävla influensaskit.

Saturday night fever.

Lördagskvällen spenderades med fina vänner och bekanta, en tokig hund och massvis med underbar mat. Och, vilket märks lite för väl idag, en jävla massa vin. Fantastiskt kul, men tur att det inte händer så ofta för annars hade min lever nog inte fungerat så länge till.
Idag har jag mest legat och mått illa, men är osäker på om det beror på vinet igår eller om jag håller på att bli magsjuk. För tyvärr verkar vi ha magsjuka i familjen, blääää.
Ett litet lektips så här på söndagskvällen:
Ibland när jag och Tilda kollar på något skittråkigt barnprogram (typ Let's dance) och jag håller på att dö av tristess, så brukar jag köra tvärtom-leken. Leken går ut på att jag ändrar genus på alla som är på teven, alltså: är det en flicka/kvinna på teven pratar jag om henne som en han, och är det en pojke/man på teven kallar jag honom för hon. Att se förvirringen i Tildas ögon (är mamma galen? är jag synskadad? vad är det som pågår?) är oslagbart, det absolut roligaste som finns! Jag rekommenderar er verkligen att prova. Vad ska man med barn till om man inte får mobba dem lite ibland?
Fungerar också utmärkt på fulla kompisar. Eller på vem som helst egentligen. Så jävla kul.
Nu, tillbaka till soffläge.

Manboy.

Just det, måste ju berätta svaret på min fråga om Efterlyst. Självklart är svaret den här mannen:
Tommy, du är min man i mustasch.
Eftersom den enda som gissade här på bloggen var mitt så kallade ex, så blir det ingen vinst. För han ("exet" alltså) får ju spagettifrukost här hemma var och varannan dag ändå. Där gick ni allt miste om något.

Army of lovers.

Familjen är värst, det är sant. Men familjen är också bäst på alla sätt. Detta är också anledningen till att bloggandet inte är första prio nu, jag kramas/slåss hellre med systrar, systersöner, bror och föräldrar.
We are fucking amazing.

The eagle has landed.

Kom fram till Skåne vid lunch idag. Har längtat hit. Och oj vad Skåne har längtat efter mig!

Dricker vin med syster och svåger, återkommer när jag nyktrar till. På måndag kanske.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0