Ljus.
Läser lite nyheter på internet, och påminns om hur mycket hemskheter det finns i den här världen. Ondska och mörker och hat, Breivikare och hederesmördare och folk som dödar sina barndomskompisar för pengar. Det finns Arboga-tyskor, gängvåldtäkter, bomber som utplånar hela samhällen. Det finns barn som lever på gatan, minor som spränger bort armar och ben, det finns mördare och hatare och monster. Det finns ångest och smärta, ensamhet och sorg.
Men.
I den här världen finns också en liten Lilly, som mätt och belåten nu ligger och sover på mitt bröst. En liten Lilly som plötsligt vaknar och tittar på mig med sina stora vackra ögon, som ler mot mig på det där sneda sättet som vi har lärt känna som ett typiskt Lilly-leende. En liten Lilly med händer som viftar när hon försöker prata med mig, en liten Lilly med en panna som sin pappa och en haka som sin mamma. En liten Lilly som ser ut som sin storasyster fast ändå inte för hon är ju Lilly! Vår underbara tjocka lilla Lilly, vår lilla mini-Buddha som helst vill ligga i mammas eller pappas famn hela tiden, vår Lilly med ett minspel värdig en Dramaten-skådis. Vår lilla Lilly som nu rynkar pannan och säger "ah-eh-ah" innan hon med en stolt uppsyn lägger av en brakskit som får hela mitt bröst att vibrera.
Och det finns liksom ingen tvekan om att den här världen är vacker, att det här livet är helt fantastiskt trots allt.
Men.
I den här världen finns också en liten Lilly, som mätt och belåten nu ligger och sover på mitt bröst. En liten Lilly som plötsligt vaknar och tittar på mig med sina stora vackra ögon, som ler mot mig på det där sneda sättet som vi har lärt känna som ett typiskt Lilly-leende. En liten Lilly med händer som viftar när hon försöker prata med mig, en liten Lilly med en panna som sin pappa och en haka som sin mamma. En liten Lilly som ser ut som sin storasyster fast ändå inte för hon är ju Lilly! Vår underbara tjocka lilla Lilly, vår lilla mini-Buddha som helst vill ligga i mammas eller pappas famn hela tiden, vår Lilly med ett minspel värdig en Dramaten-skådis. Vår lilla Lilly som nu rynkar pannan och säger "ah-eh-ah" innan hon med en stolt uppsyn lägger av en brakskit som får hela mitt bröst att vibrera.
Och det finns liksom ingen tvekan om att den här världen är vacker, att det här livet är helt fantastiskt trots allt.
Mmmbop
Läser på text-tv (JA, det finns faktiskt fortfaranade sådan stenåldersteknik, jag använder det dagligen!) om Taylor från Hanson Brothers. Minns ni Hanson Brothers? Det var de där tre söta, långhåriga pojkarna som gjorde superhiten Mmmbop och sen inte så mycket mer (väl?). Eller hette bandet kanske bara Hanson? Bröder var de i alla fall, och Taylor var vad jag minns mellanbrodern och den sötaste av de tre. Och nu ska han bli pappa står det på text-tv och jag dör lite av chock.
Herregud var inte han ett barn typ igår? Han kan väl inte bli pappa!?! Detta betyder ju att han är vuxen och att jag också är det och nu börjar tankarna snurra om tiden och livet och döden. För jag har ju faktiskt fyllt trettio och har en dotter som ska börja skolan och en pappa som går i pension om fyra år och hur faaan gick detta till egentligen? Jag var ju nyss tonåring! Finnig och osäker på mig själv men säker på hur världen fungerade och ojojoj så fel jag hade om det mesta då. Antagligen har jag lika fel om det mesta nu men det kommer jag väl på någon gång i framtiden. Men ändå, det där var ju alldeles nyss!
Ja Taylor Hansons faderskap sätter verkligen igång en orkan av funderingar men så ser jag plötsligt nästa rad i text-tv-notisen: "Detta är hans femte barn med frun Natalie". Hans femte. Nej fy fan, nu har jag hamnat i The twilight zone eller i landet Oz eller liknande. Detta är bara för mycket att smälta. Jag går och lägger mig bredvid mitt sovande barn istället. För där står minsann tiden still. I alla fall en liten stund.
Herregud var inte han ett barn typ igår? Han kan väl inte bli pappa!?! Detta betyder ju att han är vuxen och att jag också är det och nu börjar tankarna snurra om tiden och livet och döden. För jag har ju faktiskt fyllt trettio och har en dotter som ska börja skolan och en pappa som går i pension om fyra år och hur faaan gick detta till egentligen? Jag var ju nyss tonåring! Finnig och osäker på mig själv men säker på hur världen fungerade och ojojoj så fel jag hade om det mesta då. Antagligen har jag lika fel om det mesta nu men det kommer jag väl på någon gång i framtiden. Men ändå, det där var ju alldeles nyss!
Ja Taylor Hansons faderskap sätter verkligen igång en orkan av funderingar men så ser jag plötsligt nästa rad i text-tv-notisen: "Detta är hans femte barn med frun Natalie". Hans femte. Nej fy fan, nu har jag hamnat i The twilight zone eller i landet Oz eller liknande. Detta är bara för mycket att smälta. Jag går och lägger mig bredvid mitt sovande barn istället. För där står minsann tiden still. I alla fall en liten stund.
En sådan där morgon...
Jag vaknar med ett ryck och vet direkt att det är något som inte stämmer. En snabb blick på mobilens display räcker för att förstå. 6.14- FAAAAAAN, vi har försovit oss! Hur i hela friden har både jag och Daniel lyckats stänga av våra väckarklockor? Jag som alltid vaknar så lätt, och Daniel som ställer säkert tio olika väckarklockor med olika ljud (som han ändå aldrig vaknar av utan som bara väcker mig som sen får säga DANIEEEEL säkert tio gånger för att han ska vakna och stänga av skiten). Hur kan vi ha sovit oss igenom en timme av oljud? Eller har det varit någon slags mobil-kollaps i hela världen, som har slagit ut alla funktioner på telefonerna? Inte så troligt kanske, men hela den här försovningen känns å andra sidan inte direkt trolig.
Äsch, ingen tid att fundera mer över det nu, nu måste familjen väckas och bli klara. Och det bums! Inget ligga och dra sig och morna sig med kramar och gos, nej nu är det militär disciplin som gäller. Den vanligtvis så svårväckta Daniel vaknar direkt och är uppe ur sängen och färdig att åka på en halv minut. Värre är det förstås med Tilda, hon gillar inte att bli väckt på det här bryska sättet. Och en 6-åring som precis har vaknat är inte särskilt snabb, inte ens när hon verkligen försöker. Hon fastnar i täcket, får inte av sig trosorna och förvandlas plösligt till en hal ål som som liksom bara glider ner på golvet när jag försöker hjälpa henne på med kläderna. Och Lilly vaknar förstås av allt ståhej och panikgråter, så hon får hänga vid tutten medan jag försöker kränga på Tilda kläder. Tilda som nu gnäller högljutt för jag "lät så arg när jag väckte henne, varför skäller jag så på henne". Och Daniel står i hallen och studsar för de måste åka NU. Och så är vi färdiga till slut, efter vad som känns som en evighet men som faktiskt bara är en kort stund, och puss och hejdå så är de utanför dörren och jag låser efter dem och sätter mig i soffan och pustar ut.
Pustar ut, och drabbas sen av det dåliga mamma-samvetet. För det var ju mitt fel att vi försov oss och varför lät jag så stressad mot Tilda och jag pussade nog inte henne ordentligt och jag vinkade inte i fönstret och jag glömde borsta håret på henne och packade jag någon frukt? och jag la nog ner fel utekläder i väskan och kanske lät jag arg när jag väckte henne. Och till råga på allt hade vi en jobbig natt för Tilda vaknade och vägrade somna om i sin egen säng och hon kan inte ligga i vår säng längre för det finns helt enkelt inte plats och det hela slutade med tårar och med att Tilda la sig på vårt sovrumsgolv och sov. Och kanske lät jag arg då också och fan nu kommer de säkert att krocka och dö och allt är mitt fel.
Sådär håller jag på tills Daniel ringer och säger att nu är Tilda lämnad på fritids och det gick jättebra och de lekte ordlekar hela bilresan och hade en jättemysig morgonstund. Och då gråter jag lite för att det blev en sådan här skitmorgon och för att jag älskar mina barn så mycket att det gör ont i hela kroppen.
Puh, tror jag behöver en förmiddagstupplur nu.
Äsch, ingen tid att fundera mer över det nu, nu måste familjen väckas och bli klara. Och det bums! Inget ligga och dra sig och morna sig med kramar och gos, nej nu är det militär disciplin som gäller. Den vanligtvis så svårväckta Daniel vaknar direkt och är uppe ur sängen och färdig att åka på en halv minut. Värre är det förstås med Tilda, hon gillar inte att bli väckt på det här bryska sättet. Och en 6-åring som precis har vaknat är inte särskilt snabb, inte ens när hon verkligen försöker. Hon fastnar i täcket, får inte av sig trosorna och förvandlas plösligt till en hal ål som som liksom bara glider ner på golvet när jag försöker hjälpa henne på med kläderna. Och Lilly vaknar förstås av allt ståhej och panikgråter, så hon får hänga vid tutten medan jag försöker kränga på Tilda kläder. Tilda som nu gnäller högljutt för jag "lät så arg när jag väckte henne, varför skäller jag så på henne". Och Daniel står i hallen och studsar för de måste åka NU. Och så är vi färdiga till slut, efter vad som känns som en evighet men som faktiskt bara är en kort stund, och puss och hejdå så är de utanför dörren och jag låser efter dem och sätter mig i soffan och pustar ut.
Pustar ut, och drabbas sen av det dåliga mamma-samvetet. För det var ju mitt fel att vi försov oss och varför lät jag så stressad mot Tilda och jag pussade nog inte henne ordentligt och jag vinkade inte i fönstret och jag glömde borsta håret på henne och packade jag någon frukt? och jag la nog ner fel utekläder i väskan och kanske lät jag arg när jag väckte henne. Och till råga på allt hade vi en jobbig natt för Tilda vaknade och vägrade somna om i sin egen säng och hon kan inte ligga i vår säng längre för det finns helt enkelt inte plats och det hela slutade med tårar och med att Tilda la sig på vårt sovrumsgolv och sov. Och kanske lät jag arg då också och fan nu kommer de säkert att krocka och dö och allt är mitt fel.
Sådär håller jag på tills Daniel ringer och säger att nu är Tilda lämnad på fritids och det gick jättebra och de lekte ordlekar hela bilresan och hade en jättemysig morgonstund. Och då gråter jag lite för att det blev en sådan här skitmorgon och för att jag älskar mina barn så mycket att det gör ont i hela kroppen.
Puh, tror jag behöver en förmiddagstupplur nu.
Sådär ett år senare.
Ja nästan ett år är det sen sist. Vi får väl se hur länge jag håller på denna gång!
Man kan liksom inte sammanfatta ett helt år i ett enda blogginlägg, så jag tänker inte ens försöka. Dessutom är det mest min familj som läser denna bloggen och de vet ju ändå allt. Men två saker måste jag ju berätta i alla fall:
1. Jag är numera tvåbarnsmor. Älskade Tilda har blivit storasyster till världens vackraste Lilly.
2. Vi håller på att flytta till Karlskrona! Har fått en jättefin lägenhet mitt i stan och det känns så otroligt roligt. Lite vemodigt är det förstås att lämna Torsås, men ärligt talat är det helt omöjligt för mig att bo kvar om jag vill kunna ha ett jobb (vilket visserligen inte är aktuellt på ett tag, men tiden går fort) eftersom jag inte har körkort och busspendling inte fungerar här. Och jobb i Torsås finns inte.
Oh well, anledningen till att jag ens kom på tanken på att göra ett blogginlägg efter alla dessa månader var att jag blev tillfrågad om ett visst recept. Och recept passar förstås utmärkt på bloggar! Kanske det nya temat för bloggen blir just recept och MAT, eftersom det är en av mina stora passioner och jag skulle kunna läsa/skriva/prata om mat nästan all min vakna tid. Men vi får väl se!
Igår hade vi detta till middag:
Pulled pork på tortilla, med aioli och salsa
Pulled pork är en rätt som är mycket populär i USA. Man använder sig av långsam tillagning under lång tid, och oftast tillagar man köttet på grillen. Men även min variant i ugnen fungerar. Jag använde fläskkarré, men även andra delar av grisen fungerar skulle jag tro. Köttet smaksätts med bbq-kryddor och dras efter tillagning sönder i trådiga bitar (därav namnet). Jag utgick från det här receptet men gjorde vissa justeringar. Här är mitt recept för gårdagens fredagsmys! Att göra egen aioli, salsa och tortillabröd kanske är lite overkill, men det blir sjukt gott och är lätt som en plätt. Så har man tid och lust tycker jag absolut man kan göra det, annars funkar så klart köpe-alternativ (nästan) lika bra.
Pulled pork
1 kg fläskarré (hel bit)
1 gul lök
5 klyftor vitlök
1 dl ketchup
ca. 1,5 msk chipotlepasta (finns på texmex-hyllan)
½ dl vatten
1 msk farinsocker
ca. 1 tsk mald koriander
ca. 1 msk mald spiskummin
Sätt in grytan med lock på i ugnen, 125°, och tillaga tills köttet är så mört att man kan dra loss det med en gaffel. Det tar minst 4 timmar, jag hade nog min inne nästan 5 timmar. Kolla till köttet lite då och då. När köttet är klart, låt det svalna lite och dra sedan sönder det helt. Blanda köttet med såsen som bildats på botten, smaka av. Det kan behövas mer kryddning! Jag är lite av en saltoman och jag tyckte det behövdes ganska mycket salt trots att originalreceptet inte hade något salt alls. Men det är väl en smaksak.
Tortillabröd
6 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 tsk bakpulver
2 msk olja
2 dl vatten
Lite olja till stekning
Aioli
2 st äggulor
1 tsk fransk senap
1 msk vitvinsvinäger
2.5 dl matolja
ca. 4 vitlöksklyftor
Salt, peppar
Blanda gulor med senap och vinäger. Vispa i oljan droppvis. Salta och peppra, riv ner vitlök.
Salsa
6 tomater
1 gul lök
2-3 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
1 msk rödvinsvinäger
1 msk brun farin
Salt, peppar
Finhacka lök och vitlök. Gröp ur tomaterna, släng urgröpet (det är nog inte ett riktigt ord men ni fattar) och skär i små bitar. Blanda lök, vitlök och tomat i en skål. Blanda ihop olja, vinäger, farin, salt och peppar och häll det ovanpå. Blanda runt.
Till servering: Isbergssallad, avokado, gräddfil, rädisor. Eller vad som helst man gillar egentligen, men det använde jag.
Vid servering brer man aioli på ett tortillabröd, lägger på sallad och kött och toppar med salsa och avokado. Ringlar sen på lite gräddfil och strör fint skuren rädisa över. Klart!
Aningens långt inlägg (note to self: bli bättre på att skriva recept), men detta är enligt mig tusen gånger godare än den klassiska fredagsmys-maten tacos (som jag själv inte alls gillar). Så prova det!
Man kan liksom inte sammanfatta ett helt år i ett enda blogginlägg, så jag tänker inte ens försöka. Dessutom är det mest min familj som läser denna bloggen och de vet ju ändå allt. Men två saker måste jag ju berätta i alla fall:
1. Jag är numera tvåbarnsmor. Älskade Tilda har blivit storasyster till världens vackraste Lilly.
Finast i världen!
2. Vi håller på att flytta till Karlskrona! Har fått en jättefin lägenhet mitt i stan och det känns så otroligt roligt. Lite vemodigt är det förstås att lämna Torsås, men ärligt talat är det helt omöjligt för mig att bo kvar om jag vill kunna ha ett jobb (vilket visserligen inte är aktuellt på ett tag, men tiden går fort) eftersom jag inte har körkort och busspendling inte fungerar här. Och jobb i Torsås finns inte.
Oh well, anledningen till att jag ens kom på tanken på att göra ett blogginlägg efter alla dessa månader var att jag blev tillfrågad om ett visst recept. Och recept passar förstås utmärkt på bloggar! Kanske det nya temat för bloggen blir just recept och MAT, eftersom det är en av mina stora passioner och jag skulle kunna läsa/skriva/prata om mat nästan all min vakna tid. Men vi får väl se!
Igår hade vi detta till middag:
Pulled pork på tortilla, med aioli och salsa
Pulled pork är en rätt som är mycket populär i USA. Man använder sig av långsam tillagning under lång tid, och oftast tillagar man köttet på grillen. Men även min variant i ugnen fungerar. Jag använde fläskkarré, men även andra delar av grisen fungerar skulle jag tro. Köttet smaksätts med bbq-kryddor och dras efter tillagning sönder i trådiga bitar (därav namnet). Jag utgick från det här receptet men gjorde vissa justeringar. Här är mitt recept för gårdagens fredagsmys! Att göra egen aioli, salsa och tortillabröd kanske är lite overkill, men det blir sjukt gott och är lätt som en plätt. Så har man tid och lust tycker jag absolut man kan göra det, annars funkar så klart köpe-alternativ (nästan) lika bra.
Pulled pork
1 kg fläskarré (hel bit)
1 gul lök
5 klyftor vitlök
1 dl ketchup
ca. 1,5 msk chipotlepasta (finns på texmex-hyllan)
½ dl vatten
1 msk farinsocker
ca. 1 tsk mald koriander
ca. 1 msk mald spiskummin
Sätt in grytan med lock på i ugnen, 125°, och tillaga tills köttet är så mört att man kan dra loss det med en gaffel. Det tar minst 4 timmar, jag hade nog min inne nästan 5 timmar. Kolla till köttet lite då och då. När köttet är klart, låt det svalna lite och dra sedan sönder det helt. Blanda köttet med såsen som bildats på botten, smaka av. Det kan behövas mer kryddning! Jag är lite av en saltoman och jag tyckte det behövdes ganska mycket salt trots att originalreceptet inte hade något salt alls. Men det är väl en smaksak.
Tortillabröd
6 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 tsk bakpulver
2 msk olja
2 dl vatten
Lite olja till stekning
Aioli
2 st äggulor
1 tsk fransk senap
1 msk vitvinsvinäger
2.5 dl matolja
ca. 4 vitlöksklyftor
Salt, peppar
Blanda gulor med senap och vinäger. Vispa i oljan droppvis. Salta och peppra, riv ner vitlök.
Salsa
6 tomater
1 gul lök
2-3 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
1 msk rödvinsvinäger
1 msk brun farin
Salt, peppar
Finhacka lök och vitlök. Gröp ur tomaterna, släng urgröpet (det är nog inte ett riktigt ord men ni fattar) och skär i små bitar. Blanda lök, vitlök och tomat i en skål. Blanda ihop olja, vinäger, farin, salt och peppar och häll det ovanpå. Blanda runt.
Till servering: Isbergssallad, avokado, gräddfil, rädisor. Eller vad som helst man gillar egentligen, men det använde jag.
Vid servering brer man aioli på ett tortillabröd, lägger på sallad och kött och toppar med salsa och avokado. Ringlar sen på lite gräddfil och strör fint skuren rädisa över. Klart!
Aningens långt inlägg (note to self: bli bättre på att skriva recept), men detta är enligt mig tusen gånger godare än den klassiska fredagsmys-maten tacos (som jag själv inte alls gillar). Så prova det!
