Jag har absolut inte tänkt att detta ska vara någon slags matblogg eller så (jag har väl ärligt talat inte tänkt särskilt mycket alls om bloggen), men eftersom jag nu har käkat LCHF i snart 6 veckor så måste jag ändå skriva nånting om det. LCHF betyder Low Carb, High Fat- man ska alltså dra ner på kolhydraterna och öka fettet.

Jag har varit väldigt skeptisk mot LCHF tidigare, och detta av en rad anledningar:

1. De röster jag har hört om dieten har känts ganska fanatiska. Bland annat har jag ett minne av att fettdoktorn Annika Dahlqvist sagt att LCHF:are inte kan få varken svininfluensa eller cancer, och det känns ju aningen provocerande. (Om jag minns rätt läste jag dock detta i Aftonbladet och då är väl kanske risken ganska stor att hon blivit felciterad.)
2. Jag var inte insatt i vad kosten innebar. Jag hade läst om grunderna, men trodde att det mest gick ut på att äta smör med sked, och tanken på det fick mig lite illamående.
3. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle klara det. Jag är en stor brödälskare och brukade leva på enbart kex och mackor de veckor Tilda var hos sin pappa. Hur skulle jag kunna leva utan bröd?

Som sagt, jag var skeptisk. Men jag var också trött på att vara sockerberoende, att ständigt vara sugen på nånting och att vissa dagar dricka Cola till frukost. Ni kanske tror att sockerberoende är ett för starkt ord, men det är snarare för svagt- jag var faktiskt sockermissbrukare. Jag mådde så jävla dåligt om jag inte fick i mig tillräckligt med socker, och jag ringde mer än en gång till Daniel och grät för att jag var så inte hade något godis hemma.

Jag visste att jag var tvungen att göra nånting om jag inte ville att min kropp skulle förfalla helt, så jag började googla på sockerberoende. Och hamnade till min förvåning gång på gång på LCHF-sidor. Så jag började läsa, och förstod snabbt att detta inte var en sådan extrem kosthållning som jag hade trott. Det var snarare tvärtom! Jag skulle få fortsätta äta kött, ägg, fisk, kyckling, grönsaker, grädde, smör och massa annat gott. Det som skulle plockas bort helt var egentligen bara socker, stärkelse och margarin.

Så jag gav det ett försök. Jag var beredd på att den första veckan skulle bli fruktansvärd, men för att inte falla dit och börja äta godis skrev jag noggranna matsedlar så att jag skulle hålla mig mätt hela dagarna. Och drack enormt mycket vatten. Men veckan blev inte alls så hemsk som jag hade förväntat mig. Den blev inte hemsk alls faktiskt. Jag mådde bättre än någonsin och hade ingen abstinens alls! Vid två tillfällen blev jag jättesugen på något sött: en gång när jag skalade en apelsin till Tilda och kände den söta lukten, och en gång när vi gick igenom brödavdelningen på Citygross och kände doften av nybakat bröd- då blev jag faktiskt lite gråtfärdig. Men annars- inget sug, inga omställningsbesvär, ingenting!

Och det var inte bara sockersuget som försvann. Min mage, som inte har varit frisk på många år, blev helt plötsligt helt lugn. Inga mer diarréer som gjorde att jag måste springa på toa NU, inga kramper som fick mig att ligga dubbelvikt, inget illamående. Min mage blev normal, mitt bajs blev normalt! Helt jäkla fantastiskt!

Okej, det här blev ett väldigt långt inlägg, och inte direkt ett "komigenlina"-inlägg, men jag ville ändå berätta. Jag tror inte LCHF är bra för alla, men mig passar det perfekt! Mitt sockersug är borta, min mage är frisk och jag är mycket piggare än på många år. Har dessutom gått ner några kilon och det är ju en väldigt trevlig bonus!

Vill ni läsa mer om LCHF finns det många bra sidor på nätet. Den här sidan var till stor hjälp för mig i början, men det finns många bra sidor man kan googla fram.

Okej, nu har jag tråkat ut er tillräckligt. Over and out.