Och så ett inlägg som inte handlar om mat.

Jag har en fiskmås utanför min balkong idag, han har hängt där hela morgonen. Fiskmåsar är nog de fåglar som jag gillar minst. De är skrikiga och snor mat från folk. I Malmö hänger de på Gustav Adolfs torg och försöker norpa åt sig pommes från barn som sitter på Mac Donalds uteservering. Elaka jävlar.

Hur som helst, fiskmåsen utanför min balkong verkar lite vilse. Okej att det går en å här utanför, men jag tror nog att han skulle få tag på mer fisk om han hängde vid havet istället. Dessutom verkar korparna (eller råkorna eller vad det nu är för fågelart, mina fågelkunskaper är svaga) som bor här mobba honom. Stackars lilla måsen. Hoppas han hittar hem.

När jag bodde på Irland och jobbade tidiga morgnar på ett hotell i Killarney (världens mysigaste stad- åk dit!) så gick jag till jobb så tidigt att "städbilen" inte hade varit ute än. Det är nämligen så att det festades ganska rejält i Killarney, särskilt på helgerna, och efter att folk hade varit på puben så gick de ofta och köpte snabbmat. Och det hamnade ganska mycket matrester och skräp på gatorna (fulla människor har ju inte så mycket miljötänk direkt), därför kom en städbil och rensade upp varje morgon.

Men jag var alltså uppe så tidigt att städningen inte hade börjat än, och därför fick jag sicksacka mig fram genom gamla hamburgare och annat. Och det var ju lite äckligt, men jag hade inte tyckt det var så farligt om jag inte hade sällskap av typ sjutusen fåglar som tyckte det var mums att käka upp fyllehundarnas mat från gatorna. Alltså, jag är ingen fågelhatare, men de var så jävla många. Och de var överallt! Det var som en skräckfilm, fåglar som stirrar på mig där jag går ensam fram längs gatorna i mörkret... Jag höll på att kissa på mig av rädsla varje morgon.

Men efter några månader hade jag vant mig och vi blev kompisar. Jag småpratade lite med dem, och de svarade med att kraxa tillbaka eller försöka bajsa på mig. Det var en fin relation, jag saknar dem ibland.